Många ställer sig frågan: Hur ska staten ställa sig i fråga om religiös mångfald?
Mitt svar är att den inte ska göra något anspråk alls, vare sig för eller emot.
Här är det dock viktigt att inte fatta beslut från en förutfattad position att religiösa traditioner
måste respekteras av alla.
Ingen kan göra anspråk på vad en person får tro på eller inte tro på, men i ett samhälle där vi alla lever och interagerar med varandra måste det finnas regler för vad en person får göra eller inte göra.
Där har vi lagen. Den måste följas av alla individer, oavsett religiös eller politisk uppfattning.
Från ett håll så ser vi det som en självklarhet att inte diskriminera religiösa och från ett annat så vill vi minska människors lidande.
Det är ett återkommande dilemma. Ska omskärelse tillåtas eller förbjudas? Halal-slakt? Skolavslutningar i kyrkan?
Min uppfattning är att detta inte skall tillåtas, då det tvingar individer att delta i något dom kanske inte finner moraliskt eller som dom tar skada av.
Omskärelse? Gör vad du vill med din förhud, men ingen ska tillåtas fatta det beslutet åt dig.
Halal-slakt? Totalförbjud. Det är inte förenligt med ett etiskt behandlande av djur.
Skolavslutningar i kyrkan? Ingen ska tvingas delta, och den statliga skolan ska inte ha sina ceremonier där.
Ska burka tillåtas i skolan? Jag ser inget problem med det om det är upp till varje individ att välja sina kläder själv. Samtidigt så kan man inte förbjuda keps eller mössa i klassrummen i sådana fall.
Det är hela tiden en balansgång mellan varje individs frihet och hur omgivningen påverkas.
Mitt förslag är att presentera förslag med hjälp av logiskt sunda argument med stöd av vetenskapen.
Och ja, moral kan härledas ur logik.
No comments:
Post a Comment