13/12/2013

Övervakning och demokrati.

Debatten om massövervakning fortsätter, men många förstår inte innebörden av det och förblir därför passivt accepterande av att övervakningen fortgår.
"Har man inte gjort något fel, så behöver man inte oroa sig!"
Vi pratar inte om en övervakning begränsad till brottslighet. (Politiska åsikter, ekonomiskt spionage, online-spelande...)
Argumentet blir snabbt absurt när man tar hänsyn till utvecklingen som pågår i takt med en ökande övervakning.
När begår man ett politiskt åsiktsbrott, som bör granskas extra med militära medel?
Någon "fri marknad" blir omöjlig med sådana instrument hos enskilda parter. Vart är de inbitna anhängarna av Chicago-skolans raseri över detta?
Lust att ventilera efter en utdragen raid? Var väl medveten om vem som lyssnar.


Men något jag saknar i debatten är effekten det har på människor relaterat till demokratin.
Vem beter sig genuint med vetskapen om att ens beteende övervakas?
Vem röstar utan rädsla för repressalier när vissa åsikter är icke-önskvärda i makthavarnas ögon?


Det behöver inte ens pågå någon övervakning för dessa effekter att bita sig fast hos en befolkning och möjliggöra styrning av den i en generell riktning.

Återigen, övervakningen är inte riktad mot terrorism, brottslighet eller nationell säkerhet. Den är ett verktyg som möjliggör att hålla koll på potentiella rivaler till makten, vare sig inom offentlig eller privat sektor, t.ex hur och var motstånd till nuvarande system växer.


Disqus